Ämne 2: Hur intergenerationell praktik kan användas i officiell socialpolitik, samhällsutveckling och arbete med barn, familjer och äldre för att främja mer inkluderande samhällen
Genom relationer, gemenskapsevenemang och olika aktiviteter som t.ex. berättande överförs värdefull kunskap om historia, kultur och sedvänjor mellan yngre och äldre generationer. Dessutom underlättar de överföringen av livskunskaper som empati, tålamod, motståndskraft, medkänsla, självförtroende, självkontroll, etikett, beteende och uppförande. De lär sig också färdigheter som kommunikation och hur de kan ge tillbaka till sina samhällen och få meningsfulla relationer.
Denna expertis lärs ofta inte ut som en del av en formell läroplan utan kan läras ut genom fler interaktioner mellan yngre och äldre generationer. Det är inte bara den yngre generationen som lär sig av den äldre generationen, utan den äldre generationen lär sig tålamod, teknik, motståndskraft osv. av de yngre. Äldre generationer i dag är mer utbildade än tidigare äldre generationer, men tenderar ofta att sakna kamratskap och familjeband. Äldre generationer kan bli förebilder för de unga och föra traditioner och arv vidare till dem. Intergenerationellt lärande erbjuds i många olika sammanhang, t.ex. i förskolor, fritidshem, dagcenter för äldre, äldreboenden och gemenskapscenter.
Det hävdas ofta att förändringar som demografiska förändringar, ekonomisk omstrukturering, förändrade sociala normer och förbättrad teknisk innovation har lett till segregation mellan generationer. Samspelet mellan generationerna är alltså inte längre detsamma som tidigare. Europeiska beslutsfattare ser därför alltmer till programplanering mellan generationerna som ett sätt att överbrygga generationsklyftan och bygga upp mer sammanhållna samhällen. I detta sammanhang ägnas mer uppmärksamhet åt intergenerationell praktik (IP) som en mekanism för att stärka närheten mellan generationerna, förbättra förståelsen och kommunikationen och främja ett engagemang för ömsesidighet och solidaritet (Buffel et al., 2014).
För framgångsrika intergenerationella program som bidrar till samhällsutveckling och sammanhållna samhällen bör intergenerationella relationer erkännas brett i både formella och informella system. Detta skulle göra det möjligt för generationer att samarbeta för att skapa ömsesidiga fördelar. I denna mening kan relationer mellan generationerna identifieras som ett av de nätverk som kan knyta samman samhällen.
För att kunna utnyttja immateriella rättigheter i socialpolitiken måste vi tydligt definiera vad immateriella rättigheter är. Det kan definieras på olika sätt, men forskarna har lyft fram tre gemensamma drag: i) deltagande av människor från olika generationer, ii) aktiviteter som ger ömsesidiga fördelar för alla grupper och iii) deltagare som upprätthåller relationer som bygger på delning. Med tanke på dessa egenskaper kan integrerade projekt till och med planeras på ett sådant sätt att de tar itu med specifika sociala frågor. Exempelvis kan intergenerationella inlärningsmetoder användas för att förbättra ungdomars utbildningsresultat, initiativ för vård och stöd kan utformas för att stödja äldre personer med särskilda behov av fysisk eller psykisk hälsa, och samhällsbaserade program kan ta upp frågor som förnyelse av stadsdelar eller social utestängning.
