Unesco betraktar religion som ett uttryck för kultur och religiös mångfald och interreligiös dialog som en del av kulturell mångfald respektive interkulturell dialog. FN betraktar religioner som en omistlig del av mänsklighetens gemensamma kulturarv. En mänsklighet som vill överleva och leva med allt större värdighet och tillfredsställelse, trots svårigheterna, har inte råd att avstå från sina traditionella visdomar.
Interreligiös dialog försöker inte ändra människors idéer om sina religioner eller trosuppfattningar, utan försöker hitta gemensamma grunder mellan religioner, fokusera på samhällen och, genom att betona harmoni och fred, hitta lösningar på många av våra gemensamma problem. Ett av skälen till interreligiös dialog är faktiskt “att skapa en atmosfär av frihet” (Kurucan, 2006, s. 17).